Lagtolkning | metoder och begrepp vid lagtolkning

Metoder och begrepp vid lagtolkning

Objektiv, subjektiv och teleologisk tolkning

Vid lagtolkningen kan olika tolkningsmodeller användas. Vilken eller vilka som används beror på den aktuella frågan och på vilket rättsområde frågan gäller. Det är inte ovanligt att den som ska tolka en lagbestämmelse använder mer än en metod för att analysera rättsläget. Man kan till exempel börja med en objektiv tolkning för att analysera vad som går att få fram från den rent språkliga betydelsen av lagtexten, och fortsätta med subjektiv och teleologisk tolkning (ratio legis) för att tolka de delar där texten i sig inte ger tillräcklig ledning.

Vid en objektiv tolkning (eller bokstavstolkning) strävar den som tolkar att använda lagens ordalydelse och uppbyggnad för att bestämma hur en lagbestämmelse ska tolkas. Man tar då hänsyn bara till själva lagtexten, och försöker läsa ut av den om det går att tillämpa lagtexten på den aktuella frågan. Ordet objektiv syftar här på att tolkningen utgår ett objekt, nämligen lagtexten, utan hänsyn till lagstiftarens avsikter. Texten ska normalt läsas och förstås som vilken text som helst, men något som försvårar lagtolkningen är att författningar kan innehålla ord som har en betydelse i vardagsspråket och en annan i det juridiska språket.[4] Ord som fastighet, arv, näringsidkare, vårdslöshet och solidariskt ansvar har en juridisk definition som skiljer sig från den vardagliga. Det är också så att lagtext ofta är kortfattad och generell i utformningen vilket betyder att den ger begränsad ledning i detaljfrågor.

Vid den objektiva tolkningsmetoden använder man inte analogislut[17] och metoden används därför oftare inom straffrätten än inom civilrätten[18]. Inom straffrätten finns ett förbud mot analogislut. Förbudet grundas på att analogislut kan strida mot legalitetsprincipen i 1 kap. 1 § BrB[19] och artikel 7 EKMR.

Den subjektiva tolkningen innebär att den som tolkar försöker ta reda på hur lagstiftaren (exempelvis Riksdagen) menade att lagen skulle tolkas. I ett sådant arbete är förarbetena en viktig källa,[17] eftersom lagstiftaren där ofta förklarat hur de tänker sig att lagtexten ska förstås.[20][21] Förarbetena kan innehålla upplysningar om hur lagstiftaren tänkt sig att enskilda situationer ska bedömas,[10] och hur den nya lagen hänger ihop med äldre lagstiftning. Ordet subjektiv syftar här inte på partiskhet utan på att tolkningen utgår från avsikten hos ett subjekt, nämligen den eller de som skapat lagbestämmelsen.

I en teleologisk tolkning, eller ändamålstolkning strävar den som tolkar att hitta det eller de ändamål som lagen uppfyller. I det arbetet är förarbetena en viktig källa, men man studerar också vilka effekter lagen får i typiska fall.[17] Man tänker sig då ett antal fall som klart faller inom lagens tillämpningsområde och ser vilka effekter som lagregeln får i dessa fall. (Man bortser från eventuella oönskade bieffekter.) Man antar sedan att lagregelns ändamål är att åstadkomma dessa effekter. Med hjälp av denna kunskap kan den som tolkar avgöra om och i så fall hur den aktuella lagregeln kan tillämpas i ett oklart ärende.[22][23]

Ett exempel kan vara en tänkt bestämmelse att hundar inte får tas med på flygplan. Nu kommer någon med en bengalisk varg och frågan är om förbudet gäller också vargar. Den som använder en teleologisk tolkningsmodell behöver ta reda på vilket eller vilka ändamål som förbudet är tänkt att uppnå, till exempel genom att läsa förarbetena och genom att se vilka effekter förbudet får i samhället. Man kan tänka sig flera ändamål: att stoppa djur som kan skrämma andra, av utrymmesskäl eller för att förhindra allergier. Om något eller några av dessa ändamål också gäller vargar kan man tolka bestämmelsen så att förbudet också gäller för en varg.[24]

Extensiv och restriktiv tolkning

I många fall är en lagregel skriven så att det är oklart om den kan tillämpas i ett visst fall. Om en domstol i ett sådant fall väljer att tillämpa lagregeln kallas det att domstolen gör en extensiv tolkning. Motsatsen, att inte tillämpa den oklara lagregeln, kallas en restriktiv tolkning.[25][26] Inom straffrätten och när det gäller tvångsåtgärder mot enskilda skall domstolar i stort sett tillämpa reglerna restriktivt. Inom civilrätten och i fall där det är till fördel för den enskilda finns det större möjligheter att använda en extensiv tolkning.[27]

Analogier och motsatsslut

En bestämmelse kan ha betydelse även för sådana situationer som bestämmelsen språkligt sett inte gäller. Ett analogislut innebär att när det saknas bestämmelser för en viss situation tillämpar domstolen reglerna för en annan liknande situation. Man lägger då stor vikt vid likheterna mellan den aktuella situationen och de som omfattas av reglerna. Ett exempel är att många av köplagens regler går att tillämpa på legoavtal (det vill säga hyra av lös egendom).[28] Analogislut har begränsad användning i straffrätten och när det gäller tvångsåtgärder mot enskilda, på grund av legalitetsprincipen. I Sverige finns ett förbud mot att använda analogislut inom straffrätten.[29]

Ett motsatsslut eller e contrarioslut innebär att domstolen gör en tolkning som utgår från vad lagregeln inte omfattar. Om en bestämmelse innehåller vissa handlingar som är förbjudna, innebär ett motsatsslut att de handlingar som inte är uppräknade anses som tillåtna. För att komma fram till ett väl underbyggt motsatsslut måste den som gör tolkningen känna till bestämmelsens ändamål och begränsningar. I princip kan motsatsslut bara användas när syftet med texten i lagen är att klart avgränsa området som bestämmelsen gäller.[30][31]

Reduktionsslut

Undantagsvis kan domstolar avstå från att tillämpa en bestämmelse trots att den enligt ordalydelsen klart gäller den aktuella situationen.[32] Domstolen gör då ett reduktionsslut. Det kan gälla situationer där det finns förmildrande omständigheter eller där det vid en analys av syftet och ändamålet med bestämmelsen visar sig att bestämmelsen inte är avsedd att tillämpas i den aktuella situationen.

Andra Språk