Tristan och Isolde (opera)

Operor av Richard Wagner
Richard Wagner.

Den tidiga perioden

Mellanperioden

Den sena perioden

Ferdinand Leeke (1859-1922)

Tristan och Isolde är en tysk opera (musikdrama) i tre akter med musik och text av Richard Wagner. Librettot bygger på berättelsen om Tristan och Isolde, en medeltida keltisk saga, som bland annat var grunden till Gottfried von Strassburgs berömda versroman Tristan från ca 1210, vilken i Simrocks översättning från 1855 inspirerade Wagner. Operans effektiva längd är drygt fyra timmar, eller fem timmar med pauser. Sångstämmorna hanteras som musikinstrument till skillnad från samtida opera. Isoldes och Tristans partier kräver dramatiska och mycket uthålliga röster samt stark psykisk och fysisk kondition hos sångarna och flera sångare betraktar därför rollerna som röstdödare. Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson tillhör de mest uppskattade i rollen som Isolde. Vid konserter framförs ofta Förspelet tillsammans med slutscenen Isoldes kärleksdöd (med eller utan sopran). Musiken i verket betraktas som höjdpunkten i den senromantiska tyska musiken, på grund av sin avancerade och originella harmonik och kromatik som, tillsammans med mästerlig symfonisk användning av orkestern, flyttade fram musikens gränser och blev förebild för flera senare kompositörer.


Historia

1854 inspirerades Wagner av sin kärlek till Mathilde von Wesendonck och sitt intresse för Arthur Schopenhauers verk (särskilt då Die Welt als Wille und Vorstellung) att börja arbetet på Tristan och Isolde. Hans sånger till Mathilde Wesendoncks dikter ( Wesendonck-Lieder) kan betraktas som en förstudie till Tristan och Isolde, då de lånar meloditemata och harmoniken till denna. Vid denna tid skrev han på Nibelungens ring och hade planer på Parsifal, men sedan han 1857 flyttat in i den bostad i Zürich som paret Wesendonck hade låtit inreda åt honom, avbröt han arbetet på Siegfried och koncentrerade sig helt på Tristan och Isolde. Sommaren 1858 avslutade han första akten men måste lämna Zürich sedan hans hustru Minna hade öppnat ett av hans brev till Mathilde. Han installerade sig först i Venedig och skrev andra akten, men då Sachsens polis satte stopp för hans vistelse i där flyttade han till Luzern, där han lade sista handen vid verket den 6 augusti 1859. 1860 inledde Wagner förhandlingar med hovoperan i Wien om uruppförandet, men tenoren som skulle sjunga Tristan blev sjuk och efter hela 77 repetitioner gav man upp - verket ansågs ospelbart och projektet ställdes på framtiden. Verket hade urpremiär vid Münchens Hovteater den 10 juni 1865 under ledning av den legendariske dirigenten Hans von Bülow.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 11 februari 1909 i regi av Wilhelm Peterson-Berger och den iscensattes åter med premiär den 29 december 1966, samt den 13 mars 2004. [1]

År 2005 spelades verket in med Covent Gardens orkester, Antonio Pappano som dirigent och med Plácido Domingo och Nina Stemme i huvudrollerna. Inspelningen benämns allmänt som "den sista studioinspelningen av en komplett opera" och sägs ha kostat omkring 100 miljoner kronor.

Andra Språk
português: Tristan und Isolde
Simple English: Tristan und Isolde
Tiếng Việt: Tristan und Isolde