Standardspråk

Standardspråk, riksspråk eller högspråk är den form av ett språk som är allmänt accepterad och stiliskt neutral, till skillnad från till exempel olika dialekter.[1] Det är standardspråket som skolorna har till uppgift att undervisa, med andra ord den form av språket som barnen lär sig att skriva och läsa. Detta standardspråk, som även kallas nationalspråk, ger maximal möjlighet till språklig kommunikation. Med detta menas ett språk, exempelvis svenska, som varje svensktalande förstår.

Andra Språk
Alemannisch: Standardsprache
العربية: معيرة لغة
Bân-lâm-gú: Piau-chún-gí
беларуская: Літаратурная мова
беларуская (тарашкевіца)‎: Літаратурная мова
български: Книжовен език
Cymraeg: Iaith safonol
Esperanto: Norma lingvo
français: Langue standard
한국어: 표준어
հայերեն: Գրական լեզու
हिन्दी: मानक भाषा
Bahasa Indonesia: Bahasa baku
italiano: Lingua standard
עברית: שפה תקנית
Basa Jawa: Basa baku
қазақша: Әдеби тіл
Kiswahili: Lahaja sanifu
Кыргызча: Адабий тил
lietuvių: Bendrinė kalba
Limburgs: Sjtandaardtaal
македонски: Литературен јазик
Bahasa Melayu: Bahasa baku
Nederlands: Standaardtaal
日本語: 標準語
oʻzbekcha/ўзбекча: Adabiy til
português: Língua padrão
română: Limbă standard
sicilianu: Standarduluggìa
سنڌي: ٺيٺ ٻولي
slovenčina: Spisovný jazyk
slovenščina: Knjižni jezik
српски / srpski: Стандардни језик
srpskohrvatski / српскохрватски: Standardni jezik
suomi: Yleiskieli
தமிழ்: தகுமொழி
татарча/tatarça: Стандарт тел
українська: Літературна мова
中文: 标准语