Sagalitteratur

Vg 135, Hassla.jpg

Denna artikel är en del av en serie om:
Fornvästnordisk litteratur

Kristna sagor
Facklitteratur
Se även: Saga
Första sidan av Sagaen om Ramnkjell Frøysgode efter ett manuskript från 1600-talet, nu bevarat på Árni Magnússon-institutet.

Sagalitteratur (från fornnordiska saga, flera sögur = berättelser) är en berättande historia från förhistoriska Norden, framförallt Norge och Island, men också från andra platser i de fornnordiska områdena. Sagalitteraturen, som till stor del bygger på en lång tradition av muntligt överförda berättelser, skrevs ner mellan 1120- och 1400-talet.

Fornvästnordisk litteratur

Förutom sagalitteraturen omfattar den fornnordiska litteraturen från perioden tåtar (korta anekdot-berättelser), fornnordisk poesi och skaldediktning, såsom Poetiska Eddan, Hávamál och Völuspa, där framförallt legendariska och mytologiska ämnen fann sin konstnärliga form. Dessutom hade man också i fornnordisk tid muntlig litteratur som sagor, sägner och från slutet av 1200-talet ballader.

Sagalitteratur kan delas in i olika undergrenar. Det finns bara runt 40 för just sagalitteratur, beroende på hur man räknar, utöver de övriga sagorna, konungasagor, religiösa sagor och korta sagor. Dock uppskattar man att så mycket som 90 % av allt material har gått förlorat. Sagalitteraturen är episka prosatexter i den fornnordiska litteraturen, även om den också stöder sig på skaldlitteratur och kortare eller längre poetiska verk, både som referens och som viktigare bärbjälkar i berättelsen. Speciellt tydligt visas detta när berättelsen handlar om en skald, så som det är med Egil Skallagrimsson i Egils saga.

Sagalitteraturen skildrar heroiska handlingar och har sitt grundval i historieskrivningen. Den skrevs med en kännetecknande sträng objektivitet i en knapp, tättskuren stil om samhällets främsta män och kvinnor, och speciellt deras ätter. Sagans personer var ofta vikingar på resa utomlands eller i våldsamma konflikter i sitt hemland. Berättelserna var ofta hämtade från historiska, faktiska personer, vanligtvis realistiskt berättade, trots de legendariska sagorna, sagorna om helgon och biskopar och översatta eller omskrivna europeiska romanser.

Sagalitteratur har beskrivits som den enda unika litteraturen som Norden har givit till världssamfundet. "Det bästa av dem (sagorna) har en framskjuten plats i all världens berättarkonst." [1] En lärobok från Oxford menar att "Sagorna är medeltidens mest framgångsrika lokala prosa (...) Skandinaviens största bidrag till världslitteraturen." [2] Den svenska filologen Peter Hallberg menar att man "utan överdrift kan beteckna dem (sagorna) som Nordens enda samlade originella insats i världslitteraturen". [3]

Andra Språk
العربية: ساجا
azərbaycanca: Saqa
বাংলা: সাগা
беларуская: Сага
беларуская (тарашкевіца)‎: Сагі
български: Сага
brezhoneg: Saga
Cymraeg: Saga
dansk: Saga
eesti: Saaga
English: Saga
Esperanto: Sagao
euskara: Saga
français: Saga
한국어: 사가 (문학)
Հայերեն: Սագա
hrvatski: Saga
Ido: Saga
Bahasa Indonesia: Saga
italiano: Saga
עברית: סאגה
Basa Jawa: Saga
қазақша: Сага
кырык мары: Сага
latviešu: Sāgas
magyar: Saga
مصرى: ساجا
Nederlands: Saga (literatuur)
日本語: サガ
norsk nynorsk: Saga
occitan: Saga
português: Saga (literatura)
română: Saga
русский: Сага
Scots: Saga
Simple English: Saga
slovenčina: Sága (literatúra)
српски / srpski: Сага (књижевност)
srpskohrvatski / српскохрватски: Saga
suomi: Saaga
Türkçe: Saga
українська: Сага
Võro: Saaga