Osmanska riket

Osmanska riket
Osmanska: دولتِ عَليه عُثمانيه
Devlet-i Aliyye-i Osmaniyye

Mameluke Flag.svg
Flag of PalaeologusEmperor.svg
1299–1923
Flagga Vapen
Valspråk: دولت ابد مدت, Devlet-i Ebed-müddet, ”den eviga staten”
Osmanska rikets läge
Huvudstad Söğüt (1299–1326)
Bursa (1326–1365)
Edirne (1365–1453)
Konstantinopel (1453–1922)
Språk osmanska
Statsskick monarki
Sista sultan Mehmet VI
Sista storvisir Ahmed Tevfik Pasha
Bildades 1299


Upphörde 24 juli 1923
 – upphörde genom Lausannefreden
Areal 5,200,000 km² (1683)
Folkmängd 35 350 000 (1856)
Valuta akçe
Föregående
Efterföljande
Sultanatet Rûm
Mamluksultanatet i Egypten
Bysantinska riket
Turkiet
Första grekiska republiken
Kejsardömet Ryssland
Österrike-Ungern
Furstendömet Serbien
Albaniens provisoriska regering
Kungariket Rumänien
Furstendömet Bulgarien
OETA
Mesopotamienmandatet
Kungariket Hijaz
Brittiska cypern
Franska Algeriet
Franska protektoratet Tunisien
Marocko

Osmanska riket ( osmanska: دولتِ عَليه عُثمانيه, Devlet-i Aliyye-i Osmaniyye) eller Ottomanska riket, var en 600-årig stormakt som uppstod i Anatolien i slutet av 1200-talet och bestod till den 29 oktober 1923. När riket var som störst omfattade det stora delar av sydöstra Europa, Mellanöstern och arabvärlden, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien (Anatolien). Dess flottor behärskade såväl Medelhavet som Svarta havet (som var helt omslutet av Osmanska riket) och Kaspiska havet. Rikets stormaktstatus befästes genom dess erövring av Konstantinopel år 1453, en händelse som innebar det definitiva slutet på Bysantinska rikets tusenåriga historia.

Den alternativa benämningen Ottomanska riket kommer sig av olika sätt att stava och uttala namnet på dynastigrundaren Osman I ( arabiska `Othmān, `Uthmān). [1] Förr kallades det dock oftast Turkiska riket (eller enbart Turkiet), men detta undviks numera för att inte förväxla Osmanska imperiet med dagens Turkiet samt för att markera att Osmanska riket omfattade mycket mer än dagens Turkiet.

Historia

Huvudartikel: Osmanska rikets historia

Riket grundlades i västra Anatolien i slutet av 1200-talet av en stam oghuziska turkar som skulle komma att bli imperiets aristokrati, oserna, och förse det med dess härskarätt, den osmanska dynastin. Rikets grundare och förste ledare hette Osman I, därav namnet Osmanska riket. De osmanska turkarna erövrade, på Bysans och andra turkiska rikens bekostnad, stora delar av Anatolien och Balkan under 1300-talet.

Under 1400-, 1500-, och 1600-talen fortsatte expansionen varvid ytterligare stora landområden i Europa, Asien och Afrika fogades till Osmanska riket. Den bysantinska huvudstaden Konstantinopel belägrades och intogs år 1453 av sultanen Mehmet II Erövraren. Konstantinopels fall betydde att Osmanska rikets plats som stormakt definitivt var säkrad. På 1500- och 1600-talen var riket som mest betydelsefullt och det hade sin absoluta höjdpunkt under sultanen Süleyman den store. Dess största territoriella utsträckning nåddes dock år 1683 under sultanen Mehmet IV, då det sträckte sig från Wiens utkanter i nordväst till Aden längst ner på Arabiska halvön, och från Kaukasus i nordöst till Algeriet i sydväst.

Inom rikets gränser fanns några av dåtidens viktigaste städer som t.ex. Mekka, Medina, Jerusalem, Bagdad, Kairo, Alexandria, Damaskus, Aleppo, Beirut, Saloniki, Budapest, Belgrad, Sarajevo och Sofia. Detta stora rike med alla dess olika religioner och trosinriktningar, alla olika etniska tillhörigheter och vitt skilda seder och bruk styrdes från rikets och Europas största stad: Konstantinopel, eller Istanbul som staden numera heter.

Slaget om Wien år 1683, där osmanerna i ett försök att inta den österrikiska huvudstaden slogs tillbaka av en polsk-tysk armé, satte gränsen för osmanernas fortsatta expansion norrut i Centraleuropa.

Ännu under 1700-talet var Osmanska riket, med dess enorma landarealer som sträckte sig över tre kontinenter, en stormakt att räkna med. På grund av en korrumperad administration och en alltmer föråldrad militär organisation tog dock framför allt England och Frankrike efterhand allt mer över handeln i Medelhavet. Detta bidrog till den successiva militära tillbakagång och det gradvisa ekonomiska och politiska förfall som drabbade Osmanska riket under senare delen av 1700-talet.

Under 1800-talet och början på 1900-talet tilltog problemen då riket samtidigt både utsattes för ständiga angrepp från yttre fiender och uppror inom rikets gränser. Stora landområden förlorades dels till nya stormakter som Österrike-Ungern och Ryssland, dels till folk inom Osmanska riket som, i den nya tidens nationalistiska anda, gjorde uppror och bildade självständiga stater (till exempel Grekland, Rumänien och Serbien). Besittningarna i norra Afrika övertogs i huvudsak av Storbritannien ( Egypten) och Italien ( Libyen). Se också rumänska frihetskriget.

År 1908 genomfördes en revolution av de s.k. ungturkarna. Ungturkarna bestod främst av västligt orienterade sekulära grupper, turkiska nationalister, studenter och officerare, samt andra som gav sultanen skulden för det kaotiska tillståndet i imperiet. Syftet med revolutionen var att återinsätta det osmanska parlamentet, vilket hade upplösts av sultanen Abdul Hamid II 1878, samt att reformera och modernisera riket. Sultan Abdul Hamid II tvingades abdikera till förmån för Mehmet V. Det efterföljande försöket att avskaffa monarkins institutioner och administration för att ersätta dem med konstitutionella institutioner och ett valsystem var dock inte lika enkelt eller så oblodigt som själva regimskiftet. Revolutionen betecknas som en milstolpe i upplösningen av Osmanska imperiet. Samtidigt fortsatte imperiet att splittras under trycket av nationalistiska revolter och ständigt nya krig.

Under de båda Balkankrigen 1912-1913 utkämpades blodiga strider då Bulgarien, Grekland, Serbien och Montenegro gemensamt anföll Osmanska riket varvid stora landområden på Balkan och nästan samtliga öar i östra Medelhavet förlorades.

osmanska riket och dess provinser i början av 1900-talet (Syriska provinsen i rött)

Under första världskriget angreps Osmanska riket på flera fronter av bland annat Storbritannien, Frankrike och Italien varvid stora landområden i Arabien och Mellanöstern gick förlorade. I ett samlat angrepp bestående av arméer och flottstyrkor från bland annat Frankrike, Italien, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland försökte man även inta Istanbul men slogs tillbaka av den osmanska armén under ledning av generalen Mustafa Kemal i det beryktade slaget vid Gallipoli.

För att få hjälp med försvaret mot arvfienden Ryssland hade Osmanska riket vid första världskrigets utbrott ingått en försvarspakt med Tyskland. Då Tyskland tvingades kapitulera valde det styrande skiktet i Osmanska riket, för att undvika ett samlat angrepp från Ententen (1:a världskrigets segrare Storbritannien, Frankrike, Ryssland), att också kapitulera. Den ungturkiska ledningen avgick och sultanen tvingades underteckna hårda kapitulationsvillkor som bland annat innebar en uppstyckning av de kvarvarande delarna av Osmanska riket där Storbritannien, Frankrike, Italien, Armenien och Grekland fick var sina delar.

En turkisk nationalistisk revolution med den segerrike generalen Mustafa Kemal i spetsen motsatte sig dock det osmanska styret och Ententens kapitulationsvillkor samt uppstyckning av riket. Efter ett framgångsrikt krig mot Grekland återerövrades en del av de områden som hade förlorats (däribland İzmir och västra Armenien). Nya förhandlingar under ledning av Mustafa Kemal inleddes med segrarna från första världskriget varvid dessa tvingades ge upp samtliga territoriella anspråk. Vid de nya förhandlingarna fastställdes i stort sett de gränser som utgör dagens Turkiet. Republiken Turkiet utropades den 29 oktober 1923, och dess förste president blev Mustafa Kemal.

Andra Språk
Afrikaans: Ottomaanse Ryk
Alemannisch: Osmanisches Reich
aragonés: Imperio Otomán
asturianu: Imperiu Otomanu
azərbaycanca: Osmanlı İmperiyası
Bân-lâm-gú: Osman Tè-kok
беларуская: Асманская імперыя
беларуская (тарашкевіца)‎: Асманская імпэрыя
català: Imperi Otomà
español: Imperio otomano
Esperanto: Otomana Imperio
Fiji Hindi: Ottoman Samrajya
føroyskt: Osmanska ríkið
français: Empire ottoman
한국어: 오스만 제국
Bahasa Indonesia: Kesultanan Utsmaniyah
interlingua: Imperio Ottoman
íslenska: Tyrkjaveldi
italiano: Impero ottomano
Kiswahili: Milki ya Osmani
Lëtzebuergesch: Osmanescht Räich
lietuvių: Osmanų imperija
Limburgs: Ottomaans Riek
lumbaart: Impero Otoman
македонски: Отоманско Царство
Malagasy: Empira Otomana
مازِرونی: عوسمانی
Bahasa Melayu: Empayar Uthmaniyah
Mìng-dĕ̤ng-ngṳ̄: Osman Dá̤-guók
Nederlands: Ottomaanse Rijk
Nordfriisk: Osmaansk Rik
norsk nynorsk: Det osmanske riket
oʻzbekcha/ўзбекча: Usmonlilar imperiyasi
Papiamentu: Imperio Otomano
ភាសាខ្មែរ: ចក្រភព អូតូម៉ង់
Plattdüütsch: Osmaansch Riek
português: Império Otomano
qırımtatarca: Osmanlı Devleti
română: Imperiul Otoman
русиньскый: Османьска імперія
Seeltersk: Osmoansk Riek
sicilianu: Mpiru uttumanu
Simple English: Ottoman Empire
slovenčina: Osmanská ríša
slovenščina: Osmansko cesarstvo
Soomaaliga: Dawlada Cosmaniya
српски / srpski: Османско царство
srpskohrvatski / српскохрватски: Osmansko Carstvo
tarandíne: 'Mbere Ottomane
татарча/tatarça: Госман империясе
Türkmençe: Osman imperiýasy
українська: Османська імперія
ئۇيغۇرچە / Uyghurche: ئوسمان ئىمپېرىيىسى
Vahcuengh: Osman Daeqgoz
vèneto: Inpero Otoman
Tiếng Việt: Đế quốc Ottoman
žemaitėška: Uosmanu imperėjė