Newtons rörelselagar

Newtons vagga stående ovanpå ett exemplar av Principia.

Isaac Newtons lagar eller Newtons rörelselagar publicerades först 1687 i Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica. Rörelselagarna hade tidigare formulerats av Galileo Galilei och René Descartes men fick sin slutliga utformning hos Newton och utgjorde grunden för den klassiska fysiken fram till 1900-talet. De beskriver föremåls acceleration, deformation och lägesförändring, och hur de påverkas av yttre krafter. De gäller för makroskopiska fysikaliska system med relativt låga hastigheter och energinivåer, till exempel för kroppar, stela kroppar och i många fall himlakroppar. De kräver att systemets koordinatsystem är fixt, det vill säga inte accelereras. Newtons lagar ses idag som en approximation av relativitetsteorin, giltiga vid hastigheter mycket lägre än ljusets samt i relativt svaga gravitationsfält.

Andra Språk
Alemannisch: Newtonsche Gesetze
asturianu: Lleis de Newton
azərbaycanca: Nyuton qanunları
беларуская: Законы Ньютана
беларуская (тарашкевіца)‎: Законы Ньютана
български: Закони на Нютон
español: Leyes de Newton
Bahasa Indonesia: Hukum gerak Newton
interlingua: Leges de Newton
íslenska: Lögmál Newtons
Kreyòl ayisyen: Twazyèm lwa Newton
latviešu: Ņūtona likumi
lietuvių: Niutono dėsniai
македонски: Њутнови закони
Mìng-dĕ̤ng-ngṳ̄: Newton ông-dông dêng-lŭk
Nederlands: Wetten van Newton
norsk nynorsk: Newtons rørslelover
português: Leis de Newton
sicilianu: Liggi di Newton
Simple English: Newton's laws of motion
српски / srpski: Њутнови закони
srpskohrvatski / српскохрватски: Newtonovi zakoni
Basa Sunda: Hukum gerak Newton
татарча/tatarça: Ньютон законнары
українська: Закони Ньютона
文言: 牛頓定律