Kungsfiskare

Kungsfiskare
Status i världen: Livskraftig (lc) [1]
Kingfisher-bird-863495.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar
Coraciiformes
Underordning Kungsfiskare
Alcedines
Familj Kungsfiskare
Alcedinidae
Släkte Alcedo
Art Kungsfiskare
A. atthis
Vetenskapligt namn
§ Alcedo atthis
Auktor ( Linné, 1758)
Utbredning
     Häckningsområde      Häcknings- & övervintringsområde     Övervintringsområde
     Häckningsområde
     Häcknings- & övervintringsområde
     Övervintringsområde
Underarter
Se text
Synonymer
Gracula atthis Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kungsfiskare (Alcedo atthis) är en fågelart inom familjen kungsfiskare (Alcedinidae) som vanligtvis delas in i sju eller åtta underarter och har en palearktisk häckningsutbredning. I stora delar av sitt utbredningsområde är den en stannfågel, men flyttar om vintern från de områden där floder och åar fryser till.

Denna gråsparvstora fågel art har kungsfiskarnas typiska profil med kort stjärt, stort huvud och lång näbb. Den är blågrön på ovansidan och orange på undersidan. Den lever vid trädkantade åar och floder och ses ofta när den flyger lågt över vattnet i rak, snabb flykt samtidigt som den lockar. Trots sin färgstarka fjäderdräkt kan den vara svår att få syn på när den spanar efter fisk då den sitter helt stilla på en gren som sticker ut över vattnet. Den lever främst på fisk som den fångar genom att dyka lodrätt, och dess syn har anpassats för att den ska kunna se sitt byte under vatten. Den lägger sina högblanka vita ägg i ett bohål i slutet av en tunnel, som den gräver i en vertikal strandbrink.

Taxonomi och utbredning

Kungsfiskare beskrevs första gången taxonomiskt på sidan 109 i Carl von Linnés verk Systema naturae från 1758 under det vetenskapliga namnet Gracula atthis. [3] Typarten tillhör det nordafrikanska taxonet atthis och Linné placerade det i släktet Gracula, ett släkte som omfattar tropiska starar. [2] Redan på sidan 115 beskriver Linné taxonet ispida som han istället placerar i det egna släktet Alcedo varför kungsfiskare senare flyttades till detta släkte. [4] Släktets vetenskapliga namn härstammar från latinets alcedo, "kungsfiskare" från grekiskans alkuon (Ἁλκυόνη), se vidare Folktro och sägner.

Släktet Alcedo omfattar ett antal små, till största delen fiskätande kungsfiskare. Kungsfiskarens (A. atthis) närmsta släktingar utgörs av tre liknande blåryggade, och orangebröstade arter: menintingkungsfiskare (A. meninting), kragkungsfiskare (A. semitorquata) och herkuleskungsfiskare (A. hercules). [5]

Utbredning

Kungsfiskaren har ett stort utbredningsområde som sträcker sig över nästan hela den tempererade och tropiska delen av Eurasien. Den förekommer också i norra Afrika och i den sydostasiatiska övärlden så långt österut som till Papua Nya Guinea och Salomonöarna. [6] Den är en vanlig häckfågel i merparten av sitt eurasiska utbredningsområde men med stora utbredningsluckor där lämpliga biotoper saknas. I Nordafrika förekommer den främst om vintern, men en mindre population häckar i kustområdena i Marocko och Tunisien.

Flyttning

I områden där klimatet är milt året runt är den en stannfågel, men flyttar från häckningsområden som fryser vintertid. Merparten övervintrar i de södra delarna av utbredningsområdet, men ett antal korsar Medelhavet till Afrika eller flyttar över de malaysiska bergen in i Sydostasien. Kungsfiskare flyttar främst nattetid och vissa häckande individer i Sibirien flyttar mer än 3 000  km för att nå sina vinterkvarter. [7]

Underarter

Kungsfiskaren delas ofta upp i sju till åtta underarter:

Förekomst i Sverige

I Sverige observerades arten första gången 1835 och den första konstaterade häckningen skedde 1872. [6] Arten etablerade sig sedan under 1900-talet men den är en randpopulation. Kärnan i det svenska häckningsområdet finns i södra delarna av landet i Östergötland, Småland och Skåne men den återfinns även längre norrut, exempelvis i Västmanland. På vintern drar de sig undan is och snö och förekommer då oftare vid åmynningar och dylikt närmare kusten där isen inte lägger sig. Under kalla vintrar skattas beståndet hårt och kan vissa år tappa upp till 90–95% av individerna. Den svenska populationen bedöms som sårbar. [6]

Andra Språk
Адыгэбзэ: Псыкъуаргъ
Alemannisch: Eisvogel
aragonés: Alcedo atthis
asturianu: Alcedo atthis
башҡортса: Балыҡсы турғай
भोजपुरी: मछरेंगा
brezhoneg: Diredig boutin
català: Blauet comú
Cebuano: Alcedo atthis
Cymraeg: Glas y dorlan
dansk: Isfugl
Deutsch: Eisvogel
eesti: Jäälind
Ελληνικά: Αλκυόνη (πτηνό)
español: Alcedo atthis
Esperanto: Alciono
estremeñu: Alcedo atthis
føroyskt: Kyrrfuglur
Gàidhlig: Biorra-crùidein
galego: Picapeixe
한국어: 물총새
hrvatski: Vodomar
Bahasa Indonesia: Raja-udang erasia
interlingua: Alcedo atthis
italiano: Alcedo atthis
עברית: שלדג גמדי
kaszëbsczi: Lodôk
қазақша: Зымыран (құс)
latviešu: Zivju dzenītis
Lëtzebuergesch: Äisvull
lietuvių: Tulžys
Limburgs: Iesvogel
magyar: Jégmadár
македонски: Рибарче
Bahasa Melayu: Burung Pekaka Cit-cit
Nederlands: IJsvogel
日本語: カワセミ
norsk: Isfugl
norsk nynorsk: Isfugl
Picard: Pêque-roche
Piemontèis: Alcedo atthis
português: Guarda-rios-comum
русиньскый: Морозюк
Simple English: Common kingfisher
slovenčina: Rybárik riečny
slovenščina: Vodomec
srpskohrvatski / српскохрватски: Vodomar
українська: Рибалочка
Tiếng Việt: Bồng chanh
West-Vlams: Ysveugel
Winaray: Alcedo atthis
粵語: 普通翠鳥
Zeêuws: Iesveugel
中文: 普通翠鸟