Kanji

Kanji
Kana かんじ
Kanji 漢字
Hepburn-transkribering kanji
Nihon-shiki kanzi

Kanji (uttal: / kandʑi/) är ett av tre japanska skriftspråk (jämte katakana och hiragana), och består av skrivtecken lånade från kinesiskan. Tecknen har både en betydelse och ett eller flera ljud och utvecklades ursprungligen för att skriva kinesiska. Tecknens ursprung som logogram gör det möjligt att återge inte bara flertalet, ibland mycket olika, kinesiska dialekter utan även helt andra talade språks betydelser.

Ordet kanji kommer från de kinesiska orden kan (漢, 'kinesiska') och ji (字, 'tecken'). Sålunda betyder det 'skrivtecken från Han', där Han står för Kina. [1] Motsvarande skriftspråk i koreanska benämns med det snarlika hanja.

Kinesiska tecken har även lånats in, med såväl betydelse som uttal, för att skriva koreanska och vietnamesiska. Dessa språk kom därmed att berikas med ett vanligen abstrakt ordförråd ungefär på samma sätt som latinets och grekiskans roll i europeiska språk.

Historik

De kinesiska tecknens rötter är minst 4000 år gamla. Man räknar att det finns runt 80 000 tecken, men i Japan används numera i vardaglig skrift endast bortåt 3000. Kanjitecken lånades in från kinesiska skriftspråket första gången under 600-talet och därmed också såväl deras dåtida kinesiska uttal som betydelse. Med senare ordlån har följt dåvarande uttal och eventuell ny betydelse av tecknen.

Ett förvirrande moment har därför blivit att många kanji ofta har fler läsningar. Tecknet för sol, dag 日 kan läsas på många sätt, bland annat hi, ka, nichi och jitsu. Av de drygt 2 000 kanji som används i dag är 1 945 tecken definierade år 1981 av utbildningsdepartementet i en lista som kallas jōyō kanji (常用漢字), ”kanji för allmänt bruk”. Av dem är 1 006 så kallade kyōiku kanji avsedda att inläras i grundskolan. Härtill kommer ungefär 1 000 tecken som förekommer i japanska egennamn. En högutbildad japan behärskar dock uppemot 5 000 kanji.

En del av de kinesiska tecken som används i Japan förenklades efter andra världskrigets slut, dock inte lika många och lika mycket som senare förenklades i Kina. Ett tydligt exempel på detta är tecknet för nöje, underhållning: 樂 (trad. kinesiska), 楽 (kanji), 乐 (förenklad kinesiska).

Andra Språk
Afrikaans: Kanji
العربية: كانجي
অসমীয়া: কাঞ্জি
asturianu: Kanji
azərbaycanca: Kanci
বাংলা: কাঞ্জি
Bahasa Banjar: Kanji
Bân-lâm-gú: Ji̍t-pún Hàn-jī
беларуская: Кандзі
български: Канджи
català: Kanji
Cebuano: Kanji
čeština: Kandži
Cymraeg: Kanji
dansk: Kanji
Deutsch: Kanji
eesti: Kanji
English: Kanji
español: Kanji
euskara: Kanji
فارسی: کانجی
français: Kanji
Gaelg: Kanji
galego: Kanji
हिन्दी: कानजी
hrvatski: Kanji
Bahasa Indonesia: Kanji
interlingua: Kanji
íslenska: Kanji
italiano: Kanji
עברית: קאנג'י
Basa Jawa: Kanji
Latina: Kanji
latviešu: Kandži
Lëtzebuergesch: Kanji
lietuvių: Kandži
magyar: Kandzsi
македонски: Канџи
Malagasy: Kanji
Bahasa Melayu: Tulisan Kanji
Nāhuatl: Kanji
Nederlands: Kanji
norsk: Kanji
norsk nynorsk: Kanji
occitan: Kanji
ਪੰਜਾਬੀ: ਕਾਂਜੀ (ਲਿਪੀ)
Papiamentu: Kanji
ភាសាខ្មែរ: កាន់ជិ
polski: Kanji
português: Kanji
română: Kanji
русский: Кандзи
Scots: Kanji
Simple English: Kanji
slovenčina: Kandži
slovenščina: Kandži
کوردی: کانجی
српски / srpski: Канџи
Basa Sunda: Kanji
suomi: Kanji
Tagalog: Kanji
ไทย: คันจิ
Türkçe: Kanji
українська: Ієрогліфи (Японія)
اردو: کانجی
Tiếng Việt: Kanji
ייִדיש: קאנדזשי
粵語: 和製漢字
žemaitėška: Kandžė
中文: 日本汉字