Gula febern

Gula febern
latin: febris flava
Viruset i Transmissionselektronmikroskop (234000 gångers förstoring)
Klassifikation och externa resurser
A95
060
14203
001365
emerg/645
engelsk

Gula febern är en akut virussjukdom.[1] I de flesta fall innefattar symptombilden feber, frossa, aptitförlust, illamående, muskelsmärta med betoning på ryggen, och huvudvärk.[1] Symptomen avtar vanligen inom fem dagar.[1] Hos vissa kommer febern tillbaka inom en dag efter att de upplevt förbättring, och de upplever buksmärta, och leverskada som börjar orsaka gulsot.[1] Om detta sker finns det även en förhöjd risk för blödning och njursvikt.[1]

Sjukdomen orsakas av gula febern-virus och sprids genom bett från vissa arter av stickmyggor. Sjukdomen smittar människor och andra primater .[1] I städer sprids sjukdomen framförallt via myggor av arten Aedes aegypti.[1] Viruset är ett RNA-virus ur gruppen Flavivirus.[2] Sjukdomen kan vara svår att skilja från andra sjukdomar, framförallt i tidiga stadium.[1] För att bekräfta sjukdom används PCR på blodprov från den smittade.[3]

Ett säkert och effektivt vaccin mot gula febern finns och vissa länder kräver vaccination för inresa.[1] Andra preventiva åtgärder är bland annat att minska populationen av myggor som kan sprida sjukdomen.[1] I områden där gula febern är vanlig och vaccination ovanligt är tidig diagnos och immunisering av stora delar av befolkningen viktiga för att förhindra utbrott.[1] När symptom uppträtt hos den drabbade finns ingen specifik behandling mot viruset.[1] Vid svårartade fall som inte behandlas leder sjukdomen till döden i ungefär hälften av fallen.[1]

Gula febern orsakar 200 000 sjukdomsfall och 30 000 dödsfall årligen,[1] med nära nog 90 % av fallen i Afrika.[3] Nästan en miljard människor lever i områden i världen där sjukdomen är vanligt förekommande.[1] Sjukdomen är vanlig i tropiska delar av Sydamerika och Afrika, men inte i Asien.[4][1] Sedan 1980-talet har antalet fall av gula febern ökat.[5][1] Detta tros bero på att färre människor är immuna mot sjukdomen, att fler lever i städer, att människor rör på sig i stor utsträckning, och klimatpåverkan.[1] Sjukdomen kommer ursprungligen från Afrika, varifrån den spred sig till Sydamerika genom slavhandeln på 1600-talet.[6] Sedan 1600-talet har flera större utbrott av sjukdomen skett i Nord- och Sydamerika, Afrika och i Europa.[6] Under 1700- och 1800-talet ansågs gula febern vara en av de allra farligaste infektionssjukdomarna.[6] Gula febern var den första mänskliga virussjukdomen och viruset som upptäcktes.[2]

Andra Språk
Afrikaans: Geelkoors
العربية: حمى صفراء
asturianu: Fiebre mariello
azərbaycanca: Sarı qızdırma
বাংলা: পীতজ্বর
беларуская: Жоўтая ліхаманка
български: Жълта треска
bosanski: Žuta groznica
català: Febre groga
čeština: Žlutá zimnice
dansk: Gul feber
Deutsch: Gelbfieber
ދިވެހިބަސް: ރީނދޫ ހުން
English: Yellow fever
español: Fiebre amarilla
Esperanto: Flava febro
euskara: Sukar hori
فارسی: تب زرد
français: Fièvre jaune
Gaeilge: Fiabhras buí
한국어: 황열
հայերեն: Դեղին տենդ
हिन्दी: पीतज्वर
hrvatski: Žuta groznica
Bahasa Indonesia: Demam kuning
italiano: Febbre gialla
ಕನ್ನಡ: ಕಾಮಾಲೆ
Kiswahili: Homa ya manjano
Kreyòl ayisyen: Lafyèv jòn
lingála: Fièvre jaune
Luganda: Enkaka
magyar: Sárgaláz
македонски: Жолта треска
മലയാളം: മഞ്ഞപ്പനി
Bahasa Melayu: Demam kuning dewasa
Nederlands: Gele koorts
日本語: 黄熱
norsk: Gulfeber
ଓଡ଼ିଆ: ପୀତ ଜ୍ୱର
português: Febre amarela
română: Febră galbenă
Runa Simi: Fiebre amarilla
Simple English: Yellow fever
slovenščina: Rumena mrzlica
српски / srpski: Žuta groznica
srpskohrvatski / српскохрватски: Žuta groznica
suomi: Keltakuume
ትግርኛ: ብጫ ረስኒ
Türkçe: Sarıhumma
Thuɔŋjäŋ: Juanmaketh
українська: Жовта гарячка
اردو: زرد بخار
Tiếng Việt: Sốt vàng
粵語: 黃熱病
中文: 黄热病