Franz Mesmer

Franz Mesmer

Franz Anton Mesmer, född 23 maj 1734, död 5 mars 1815, var en tysk läkare med ett intresse för astronomi, som teoretiserade om att det fanns en naturlig energiöverföring mellan alla liv som han kallade Magnetisme animal, felaktigt översatt till animala magnetismen (se begrepp). Den kunde enligt Mesmer praktiseras och användas som botemedel mot olika sjukdomsliknande tillstånd. Metoden kallas också mesmerism.

1784 utsåg kung Ludvig XVI fyra medlemmar av den medicinska fakulteten som kommissionärer för att undersöka Magnetisme animal. På begäran av dessa kommissionärer utsåg kungen ytterligare fem kommissionärer från Kungliga Franska Vetenskapsakademien. Bland annat kemisten Antoine Lavoisier, läkaren Joseph-Ignace Guillotin, astronomen Jean Sylvain Bailly, och den amerikanske ambassadören Benjamin Franklin.

Istället för Mesmer medverkade en elev till honom, Charles d'Eslon, i undersökningen. Här går uppgifterna isär. Det påstås att kommissionen tillfrågade Mesmer men att han avböjde att medverka och då tillfrågades d'Eslon. En annan uppgift är att Mesmer inte fick någon förfrågan och att kommissionen gick bakom hans rygg.

Kommissionen genomförde med d'Eslon en serie experiment som inte syftade till att fastställa huruvida Mesmeriansk behandling fungerade, men om Mesmer hade upptäckt en ny fysisk vätska. Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en sådan vätska.

D'Eslon måste ändå ha lyckats med en del av behandlingarna. Oavsett nyttan vid en behandling utökade kommissionen på eget bevåg sitt mandat och tillskrevs tillfrisknandet "fantasi". En del positiva fall är sannolikt vad vi idag skulle bedöma som placebo.

Andra Språk