Francisco Suárez

Francisco Suárez

Francisco Suárez, född 5 januari 1548 i Granada, Spanien, död 25 september 1617 i Lissabon, Portugal, var en spansk filosof och teolog, som betraktas som en av de främsta skolastikerna. Han räknas ofta som folkrättens fader, och tillhörde Salamancaskolan.

Biografi

Commentariorum ac disputationum in tertiam partem divi Thomae (1590).
Operis de religione (1625).
De incarnatione, pars prima (1745).
De incarnatione, pars secunda (1746).

Francisco Suárez föddes i Granada i Spanien, och inträdde i Jesuitorden i Salamanca när han var sexton år. Sålunda kunde han studera filosofi, vilket han gjorde i fem år. Till en början var han ingen lovande student, men med tiden fick han fina betyg, och fortsatte då med teologi. Efter det undervisade han i filosofi i Ávila och Segovia. Han prästvigdes 1572, varefter han undervisade i teologi, i Ávila och Segovia (1575), Valladolid (1576), Rom (1580–85), Alcalá (1585–92), Salamanca (1592–97), och Coimbra (1597–1616).

Han skrev om mångahanda ämnen, och författarskapet är omfattande även i sidor räknat. Hans samlade verk på latin uppgår till 26 band. Han har skrivit om juridik, relationen mellan kyrka och stat, metafysik och teologi. Han har ofta kallats folkrättens fader, och hans Disputationes metaphysicae hade en stor läsekrets i Europa under 1600-talet.

Suárez betraktades som den främsta filosofen under sin samtid. Påve Gregorius XIII åhörde hans första föreläsning i Rom, och hans råd söktes även av påve Paulus V för dennes utrikespolitiska förbindelser. Kung Filip II av Spanien sände Suárez till Coimbras universitet för att skänka det en del av filosofens glans.

Efter Suárez död, som tilldrog sig antingen i Lissabon eller Coimbra, ökade hans berömmelse, och han fick ett stort inflytande på sådana filosofer som Hugo Grotius, René Descartes, och Gottfried Leibniz.

Andra Språk