Edith Södergran

Edith Södergran
Edith Södergran före 1917.[1]
Edith Södergran före 1917.[1]
FöddEdith Irene Södergran
4 april 1892
Sankt Petersburg, Ryska riket
Död24 juni 1923 (31 år)
Raivola, Finland (i nuvarande Ryssland)
YrkePoet
SamarbetenHagar Olsson
NationalitetFinlandssvensk
SpråkSvenska, ryska och tyska
Verksam1916–1920
GenrerLyrik
Framstående verk"Vierge moderne" (1916), Septemberlyran (1918), Rosenaltaret (1919), "Ingenting" (1925)

Edith Irene Södergran, född 4 april 1892 i Sankt Petersburg i Kejsardömet Ryssland[2] (nuvarande Ryssland), död 24 juni 1923 i Raivola i Finland (i nuvarande Ryssland),[3] var en finlandssvensk poet.

Edith Södergran debuterade vid 24 års ålder med diktsamlingen Dikter (1916). Hon hann sammanlagt med att ge ut fyra diktsamlingar. Eftersom hon dog så ung, endast 31 år gammal, hann hon inte uppleva den uppskattning och berömmelse hennes poesi senare vann runtom i världen. Hon var en av de första modernisterna inom svensk litteratur,[4] påverkad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Tillsammans med Hagar Olsson ville Södergran introducera världen för ”den nya arten”. ”Men det innehåll hon lade in i sitt tal om” denna nya art skiftade dock snabbt: ”År 1918 var det grundat på Zarathustras skapare [Friedrich Nietzsche], året därpå var det ledstjärnan Rudolf Steiner, sedan försköts det mot Kristus och in i en lyrisk tystnad, som hävdes först året före hennes död.”[5]

Södergrans biografi har delvis blivit omstridd, eftersom källmaterialet är magert och tidiga biografier, såsom den inflytelserika Gunnar Tideström, dragit långtgående slutsatser därifrån, som senare spritts.[6] Forskningen om Södergran är därför indelad i två huvudfåror: den biografisk-psykologiska baserar sin tolkning av Södergrans dikter på detaljer ur hennes liv (hennes långvariga tuberkulos, exempelvis), medan den mer kontextuellt inriktade jämför Södergrans diktning med hennes samtida kolleger, idéhistorisk läsning av hennes dikter och olika teoribyggen (såsom hennes koppling till Nietzsche).[7]

Hennes påverkan på bildspråk, rytm och associativ fri stil i modern svensk lyrik och rocklyrik är tydlig och kan skönjas hos exempelvis Mare Kandre, Gunnar Harding, Eva Runefelt och Eva Dahlgren.

Andra Språk