Bofink

Bofink
Status i världen: Livskraftig (lc) [1]
Chaffinch - Italy S4E3792 (23051118261).jpg
Bofink, adult hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Fringilla
Art Bofink
F. coelebs
Vetenskapligt namn
§ Fringilla coelebs
Auktor Linné, 1758
Underarter
se text
Underarten F. c. madeirensis som tillhör underartsgruppen canariensis/ombriosa
Underarten F. c. madeirensis som tillhör underartsgruppen canariensis/ombriosa
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar och som är mycket talrik i Europa.

Utseende, fältkännetecken och läte

Bofinken är stor som en gråsparv, men slankare och med längre stjärt. Den mäter 14–16 cm, [2] har ett vingspann på 25–29 cm och en vikt på ungefär 20 gram. Den har en kort, tjock och konisk näbb, på vilken näsborrarna sitter närmare näbbryggen än käkkanterna. Den adulta hanen skiljer sig från honan på att pannan är svart vid näbbroten och den övriga delen av huvudet är gråblått, utom kinderna, som är rödbruna. Den rödbruna färgen sträcker sig också ned på hals och bröst, där honan istället är mattare färgad i gråbrunt. Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande. [3]

När bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är ofta en ganska orädd fågel. [3]

Läte

Ljudexempel

Från mars månad sjunger den högt och genomträngande med sin omisskännliga slutmelodi, ungefär som tsitsitsitsjatsjatsoritiu-tsip eller tsiptsiptsip. Lövsångarens sång liknar bofinkens, men är tydligt svagare, och utan drill i slutet. Bofinkens lockläte är ett högljutt fink, fink. Dess flygläte är ett dämpat jupp. Förutom locklätet fink finns även i vissa trakter ett hyitt eller rrhy som kallas "regnsång". Detta läte kan fungera som lockläte, varningsläte eller revirläte. [2]

I olika områden förekommer olika läten, så kallade regionala dialekter. Juvenilen lär sig att sjunga under den första våren genom att härma sina artfränder. De melodier som de lär sig på det sättet sjunger de sedan under resten av livet.

Andra Språk
Адыгэбзэ: Румат
Afrikaans: Gryskoppie
Alemannisch: Buchfink
العربية: حسون الظالم
башҡортса: Алағанат турғай
беларуская: Берасцянка
brezhoneg: Pint (evn)
català: Pinsà
Чӑвашла: Пимпĕ
čeština: Pěnkava obecná
corsu: Pincionu
Cymraeg: Ji-binc
dansk: Bogfinke
davvisámegiella: Beibboš
Deutsch: Buchfink
eesti: Metsvint
Ελληνικά: Κοινός σπίνος
Esperanto: Fringo
euskara: Txonta arrunt
føroyskt: Bókígða
Gaeilge: Rí rua
Gàidhlig: Breacan-beithe
Հայերեն: Ամուրիկ
interlingua: Fringilla coelebs
íslenska: Bókfinka
עברית: פרוש מצוי
ქართული: ნიბლია
kaszëbsczi: Wiszónk
қазақша: Жаурауық
Kurdî: Befrîk
кырык мары: Пимба
latviešu: Žubīte
Lëtzebuergesch: Poufank
lietuvių: Kikilis
Limburgs: Bookvink
Livvinkarjala: Peiboi
magyar: Erdei pinty
македонски: Обична ѕвингалка
Nederlands: Vink (vogel)
नेपाली: चित्रकचरी
Napulitano: Frungillo
Nordfriisk: Bokfink
norsk: Bokfink
norsk nynorsk: Bokfink
Picard: Pinchon
Piemontèis: Fringilla coelebs
português: Fringilla coelebs
română: Cinteză
русиньскый: Зяблик
русский: Зяблик
саха тыла: Эриэн кынат
Scots: Shilfie
slovenčina: Pinka obyčajná
српски / srpski: Зеба
suomi: Peippo
українська: Зяблик
vèneto: Finco
Tiếng Việt: Sẻ khướu
West-Vlams: Vienke
中文: 苍头燕雀