Österrike

För andra betydelser, se Österrike (olika betydelser).
Republik Österreich
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: Land der Berge, Land am Strome
Huvudstad
(och största stad)
Wien
Officiellt språk tyska1
Statsskick förbundsrepublik
 -  Förbundspresident Alexander Van der Bellen
 -  Förbundskansler Christian Kern
Självständighet från Stortyska riket 
 -  Deklarerad 27 april 1945 
Area
 -  Totalt 83 879 km²  [1]( 113:e)
 -  Vatten (%) 1,3 %
Befolkning
 -   års uppskattning 8 772 865  [2] (1 jan 2017) ( 90:e)
 -  Befolkningstäthet 105 inv./km² ( 78:e)
BNP ( PPP) 2012 års beräkning
 -  Totalt EUR 307 004 milj [3] ( 20:e)
 -  Per capita EUR 33 300 [3] 
HDI (2012) 0,895 [4] ( 18:e)
Valuta euro2 ( EUR)
Tidszon CET ( UTC+1)
 -  Sommartid CEST ( UTC+2)
Topografi
 -  Högsta punkt Grossglockner, 3 798  m ö.h.
 -  Största sjö Bodensjön, 571,5  km²
 -  Längsta flod Donau, 2 860  km
Nationaldag 26 oktober
Nationalitetsmärke A
Landskod AT, AUT, 040
Toppdomän .at
Landsnummer Telefon och fax: 43, telex:
1. Slovenska, kroatiska och ungerska är officiella minoritetsspråk.
2. Tidigare österrikisk schilling.

Österrike ( tyska: Österreich), officiellt Republiken Österrike (tyska: Republik Österreich), är en inlandsstat i Centraleuropa. Österrike gränsar till både Tyskland och Tjeckien i norr, Slovakien och Ungern i öster, Slovenien och Italien i söder och Schweiz och Liechtenstein i väster. Huvudstaden är Wien som ligger vid floden Donau. [5]

Österrikes ursprung dateras tillbaka till 800-talet då territorierna Oberösterreich och Niederösterreich blev alltmer befolkade. Namnet "Ostarrichi" finns först dokumenterat i ett officiellt dokument år 996. Sedan dess har det här ordet utvecklats till Österreich. [6]

Österrike är en parlamentarisk representativ demokrati som består av nio förbundsländer [7] och är ett av sex länder i Europa källa behövs] som har förklarat sig permanent neutralt [8] källa behövs] och är ett av få länder som förbundit sig till ständig neutralitet genom grundlag. källa behövs] Österrike är medlem av Förenta nationerna sedan den 14 december 1955 [9] och Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995 [10].

Historia

Huvudartikel: Österrikes historia

Förhistoria (fram till 15 f.Kr.)

Tre romerska provinser, Raetien, Noricum och Pannonien, fanns under romerska riket i dagens Österrike.

De äldsta spåren av mänsklig närvaro i Österrike dateras till mellanpaleolitikum. Betydande fynd från denna tid är kvinnofigurerna Venus från Galgenberg och Venus från Willendorf som är mellan 20 000 och 30 000 år gamla. Från omkring 5000 till 500 f.Kr uppfördes pålhus intill sjöar som Attersee och Mondsee. Från 800- till 400-talet f.Kr bröt kelterna salt i Hallstatt under Hallstattkulturen och senare järn på Erzberg. Under denna tid inrättade kelterna också de första statliga strukturerna i dagens södra och östra Österrike. På 100-talet f.Kr. sammanslöt sig några keltiska stammar till kungariket Noricum och började intensifiera handelsrelationerna med romerska riket i söder. [11]

Romersk provins och folkvandringstiden (15 f. Kr.–700 e. Kr.)

Under kejsar Augustus blev Noricum 15 f.Kr. först ett lydrike och slutligen 45 e.Kr. en romersk provins. Romarna skapade olika bosättningar med den största staden Carnuntum som låg öster om dagens Wien. Den germanska folkvandringen gjorde att romarna trycktes tillbaka från sina provinser. Under 500-talet skapade olika folkgrupper permanenta bosättningar; avarer i öster, alpslaver i Karantanien i söder, alemanner i väster och bavarier i centrala delen av dagens Österrike. [11]

Bildandet av dagens Österrike (700–1278)

I en urkund från 996 omnämns namnet Ostarrîchi för första gången.

På 700-talet underkuvades bavarier, alpslaver och alemanner av frankerna som tillsatte bavarisk adel att förvalta området. 976 blev Liutpold I från Huset Babenberg markgreve över ett markgrevskap inom tysk-romerska riket öster om floden Enns som kallades marcha orientalis. 996 kallades samma område i en urkund för första gången som Ostarrîchi som sedermera utvecklades till tyskans Österreich – riket i öster. Därför räknas år 996 som födelsen av dagens Österrike. [11]

Babenbergarna bedrev en målmedveten avskognings- och koloniseringspolitik. Residenset befann sig till en början i Pöchlarn och senare i Melk och Klosterneuburg. 1156 fick Österrike status som hertigdöme under Heinrich Jasomirgott. Han utnämnde Wien till sin residensstad och 1186 tillföll Steiermark babenbergarna. Huset Babenberg dog dock ut 1246. Därefter tog kung Ottokar II av Böhmen över makten. När denne försökte bli tysk-romersk kejsare förlorade han ett avgörande slag vid Moravafältet mot Rudolf av Habsburg 1278 som skulle etablera Huset Habsburg som härskare över Österrike i de kommande 640 åren. [11]

Huset Habsburg och tysk-romerska riket (1278–1804)

Maria Teresia regerade över Österrike 1740–1780 som upplyst despot.

1335 tillkom områdena Kärnten och Krain till habsburgarnas domäner och 1363 även Tyrolen. 1452 blev Fredrik III tysk-romersk kejsare och året därpå upphöjdes Österrike till ärkehertigdöme. Under slutet av 1400-talet inledde han det Huset Habsburg blivit berömt för: att genom giftermål framgångsrikt stärka sin makt och bygga ut riket. Bella gerant alii – tu felix austria nube ("Krig får andra föra – du lyckliga Österrike gifter dig") blev mottot då man bland annat tog makten över Spanska imperiet. Den framgångsrika släktutbyggnaden hade sin kulmen under Maximilian I:s styre 1493–1519. 1526 ärvde Ferdinand I Ungern och Böhmen och inledde de första stegen mot skapandet av en centralmakt med säte i Wien. Införlivandet av Ungern innebar att man nu ställdes direkt mot det Osmanska riket som skulle bli Österrikes nya storfiende. 1529 belägrades Wien av osmanarna och 1683 skedde en andra belägring men återigen misslyckades osmanarna med att erövra staden. [11]

1740 blev Maria Teresia nytt överhuvud sedan man drivit igenom kvinnlig tronföljd för att säkerställa habsburgarnas fortsatta styre. 1742 ledde ett nederlag mot Preussen under Fredrik II till att Österrike förlorade Schlesien. Preussen skulle sedermera komma att utvecklas till Österrikes stora rival och utmanare om makten i det tysk-romerska riket som ledande tysk nation. Efter franska revolutionen blev Österrike indraget i Napoleonkrigen. Som en följd av motgångarna skapade Frans I kejsardömet Österrike 1804. Två år senare tvingades han att lägga ned den tysk-romerska kejsarvärdigheten och det tysk-romerska riket upphörde därmed att existera. [11]

Kejsarriket Österrike och dubbelmonarkin Österrike-Ungern (1804–1918)

Karta över Österrike-Ungern 1914

Efter Napoleonkrigen hölls 1814–1815 Wienkongressen där Österrike och de andra stormakterna ritade om Europas karta och Österrike fick tillbaka landområden som man tidigare förlorat. Under revolutionsåret 1848 krävdes reformer över hela det väldiga riket med dess olika folkgrupper. Upproren slogs ner av militären och Frans Josef blev ny kejsare. 1859 förlorade Österrike sina områden i Italien och tvingades acceptera Italiens enande. Efter den österrikiska förlusten mot Preussen i det tyska enhetskriget 1866 blev Preussen den dominerande tyska staten och kunde några år senare bilda kejsardömet Tyskland. [11]

Nationalismen kom under 1800-talet att bli ett allt större problem för centralmakten som ville hålla samman de olika delarna. Framför allt ungrarna förde fram krav på förändring. 1867 skapades så Österrike-Ungern som en dubbelmonarki mellan de två länderna. Kompromissen skapade ett rike där Österrike och Ungern hade skild inrikespolitik med egna parlament i Wien och Budapest men utåt verkade man gemensamt under enad flagg och statsöverhuvuden Frans Josef. Den 28 juni 1914 sköts tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo vilket utlöste första världskriget där Österrike genom avtal stred bredvid Tyskland. Efter centralmakternas nederlag splittrades Österrike-Ungern 1918. [11]

Första republiken och Austrofascism (1918–1938)

Engelbert Dollfuss etablerade den austrofascistiska regimen 1933.

Efter att Österrike-Ungern fallit samman under hösten 1918 och den siste kejsaren Karl I abdikerat proklamerades Republik Deutschösterreich (republiken Tysk-Österrike) den 12 november 1918. Dess mål var att ansluta sig till Tyskland då landet kraftigt minskat i storlek och inte längre var en stormakt. Fredsförhandlingarna i Saint-Germain satte ett stopp för dessa planer och den nya republiken fick bytta namn till Republik Österreich. I konstitutionen från 1920 fastslogs att Österrike skulle bli en förbundsrepublik. [11]

Det dominerande partiet under mellankrigstiden var det konservativa kristligtsociala partiet (CS). Spänningar mellan CS och det andra stora partiet, socialdemokraterna (SDAPÖ), ledde till blodiga sammandrabbningar 1927 och österrikiska inbördeskriget i februari 1934 som slutade med att SDAPÖ förbjöds. Redan 1933 hade en parlamentarisk kris utbrutit som den dåvarande förbundskanslern Engelbert Dollfuss utnyttjat för att sätta parlamentet ur spel. Han upprättade en auktoritär regim ( Austrofascism) likt det fascistiska Italien och riktat emot Hitlers Nazityskland vars anhängare i Österrike inledde en kampanj för landets anslutning till Tyskland. I juli 1934 försökte nazisterna gripa makten i en misslyckad statskupp där Dollfuss sköts till döds. Hans efterträdare Kurt Schuschnigg försökte precis som Dollfuss att hålla Nazityskland stången men efter Mussolinis Italien vänt Österrike ryggen blev det politiska läget för regimen sämre. Schuschnigg avgick den 11 mars 1938 och tvingades lämna över makten till nazisten Arthur Seyß-Inquart, dagen innan Österrikes Anschluss med Nazityskland ägde rum. [11]

Anschluss och andra världskriget (1938–1945)

I koncentrationslägret Mauthausen mördades 100 000 människor.
Se även: Anschluss, Andra världskriget

Den 12 mars 1938 tågade tyska trupper in i Österrike och genomförde Anschluss (anslutning) vilket betydde att Österrike blev en del av Hitlers Nazityskland. Österrike fick namnet Ostmark och 1942 Alpen- und Donau-Reichsgaue. Efter anslutningen inleddes diskriminering, berövande och förföljelse av judar och andra marginaliserade grupper och många flydde landet. Från och med september 1939 kom Österrike att strida i andra världskriget som en del av Nazityskland. I Österrike upprättades flera koncentrationsläger. Mauthausen var det största och mest ökända. Uppskattningsvis 100 000 människor mördades i Mauthausen och dess satellitläger. Under våren 1945 började allierade trupper inta Österrike och den 13 april föll Wien. [11]

Efterkrigstid och andra republiken (1945–idag)

Österrike uppdelat i de fyra segrarmakternas ockupationszoner 1945–1955

Den 27 april utropades Republiken Österrike i sina gränser från innan Anschluss. Dock skulle Österrike vara under ockupation av segrarmakterna under tio års tid. Nordöstra Österrike bildade en sovjetisk zon och de övriga tre delarna hamnade hos västmakterna - USA, Storbritannien och Frankrike. Sovjetunionen kom precis som i Tyskland att nedmontera fabriker i sin zon och frakta hem dem som krigsskadestånd. Västmakterna satsade däremot på Marshallhjälpen. 1955 blev Österrike återigen en självständig stat i form av en förbundsrepublik med nio förbundsländer. I det österrikiska statsfördraget fastslogs landets permanenta neutralitet som var en förutsättning för att segrarmakterna skulle återge Österrike dess självständighet. Den 14 december blev Österrike medlem i Förenta nationerna. [11]

Genom sin neutrala position försökte Österrike vara en bro mellan de två blocken under det kalla kriget. Under 1970-talet etablerade flera internationella organisationer sina huvudkontor i Wien. Österrike kom under förbundskanslern Bruno Kreisky (1970–1983) att vara medlare i Arab-israeliska konflikten och målades upp som den neutrala mönsterstaten. Detta ändrades radikalt när den tidigare Förenta nationernas generalsekreterare Kurt Waldheim vann presidentvalet 1986 trots att det hade avslöjats under valkampanjen att han hade ett förflutet inom SA och ökända tyska trupper som begått folkmord på Balkan under andra världskriget. Det var först då som man började prata om det tabubelagda ämnet om Österrikes delaktighet i andra världskriget som del av Nazityskland. Innan dess hade Österrike länge betraktats som Nazitysklands första offer trots att många österrikare välkomnande Anschluss 1938. Det stora antalet österrikare som varit medlemmar i nazistpartiet kunde i regel återgå i sina roller som medborgare i republiken Österrike. [11]

Österrikes neutralitet gjorde länge att landet inte gick med i Europeiska gemenskaperna då detta inte ansågs vara förenligt med neutraliteten. Efter en folkomröstning anslöt sig Österrike tillsammans med Finland och Sverige till Europeiska unionen den 1 januari 1995. [11]

Andra Språk
Acèh: Austria
Адыгэбзэ: Аустриэ
адыгабзэ: Аустрие
Afrikaans: Oostenryk
Alemannisch: Österreich
አማርኛ: ኦስትሪያ
Ænglisc: Ēastrīce
Аҧсшәа: Австриа
العربية: النمسا
aragonés: Austria
ܐܪܡܝܐ: ܢܡܣܐ
armãneashti: Austria
arpetan: Ôtrich·e
অসমীয়া: অষ্ট্ৰিয়া
asturianu: Austria
Avañe'ẽ: Auteria
авар: Австрия
Aymar aru: Austriya
azərbaycanca: Avstriya
تۆرکجه: اوتریش
Bân-lâm-gú: Ò-tē-lī
башҡортса: Австрия
беларуская: Аўстрыя
беларуская (тарашкевіца)‎: Аўстрыя
भोजपुरी: ऑस्ट्रिया
Bikol Central: Austriya
Bislama: Austria
български: Австрия
Boarisch: Östareich
bosanski: Austrija
brezhoneg: Aostria
буряад: Австри
català: Àustria
Чӑвашла: Австри
Cebuano: Awstriya
čeština: Rakousko
Chamoru: Austria
Chavacano de Zamboanga: Austria
chiShona: Austria
chiTumbuka: Austria
corsu: Austria
Cymraeg: Awstria
dansk: Østrig
davvisámegiella: Nuortariika
Deitsch: Eestereich
Deutsch: Österreich
ދިވެހިބަސް: އޮސްޓްރިއާ
dolnoserbski: Awstriska
ཇོང་ཁ: ཨས་ཊི་ཡ
eesti: Austria
Ελληνικά: Αυστρία
emiliàn e rumagnòl: Àustria
English: Austria
español: Austria
Esperanto: Aŭstrio
estremeñu: Áustria
euskara: Austria
eʋegbe: Austria
فارسی: اتریش
Fiji Hindi: Austria
føroyskt: Eysturríki
français: Autriche
Frysk: Eastenryk
Fulfulde: Otiris
furlan: Austrie
Gaeilge: An Ostair
Gaelg: Yn Austeyr
Gagauz: Avstriya
Gàidhlig: An Ostair
galego: Austria
ગુજરાતી: ઑસ્ટ્રિયા
गोंयची कोंकणी / Gõychi Konknni: ऑस्ट्रिया
客家語/Hak-kâ-ngî: O-thi-li
한국어: 오스트리아
Hausa: Austriya
Hawaiʻi: ʻAukekulia
Հայերեն: Ավստրիա
हिन्दी: ऑस्ट्रिया
hornjoserbsce: Awstriska
hrvatski: Austrija
Ido: Austria
Igbo: Austria
Ilokano: Austria
বিষ্ণুপ্রিয়া মণিপুরী: অস্ট্রিয়া
Bahasa Indonesia: Austria
interlingua: Austria
Interlingue: Austria
Ирон: Австри
isiZulu: I-Ostriya
íslenska: Austurríki
italiano: Austria
עברית: אוסטריה
Basa Jawa: Ostenrik
kalaallisut: Østrigi
ಕನ್ನಡ: ಆಸ್ಟ್ರಿಯ
Kapampangan: Austria
къарачай-малкъар: Австрия
ქართული: ავსტრია
kaszëbsczi: Aùstriô
қазақша: Аустрия
kernowek: Estrych
Kinyarwanda: Ositiriya
Kiswahili: Austria
коми: Австрия
Kongo: Autriche
Kreyòl ayisyen: Otrich
Kurdî: Awistirya
Кыргызча: Австрия
кырык мары: Австри
Ladino: Ostria
лакку: Австрия
лезги: Австрия
لۊری شومالی: ئوتریش
latgaļu: Austreja
Latina: Austria
latviešu: Austrija
Lëtzebuergesch: Éisträich
lietuvių: Austrija
Ligure: Austria
Limburgs: Oosteriek
lingála: Otrish
Livvinkarjala: Avstrii
la .lojban.: ysteraic
lumbaart: Austria
magyar: Ausztria
मैथिली: अस्ट्रिया
македонски: Австрија
Malagasy: Aotrisy
മലയാളം: ഓസ്ട്രിയ
Malti: Awstrija
Māori: Ateria
მარგალური: ავსტრია
مصرى: النمسا
مازِرونی: اتریش
Bahasa Melayu: Austria
Mìng-dĕ̤ng-ngṳ̄: Ó̤-dê-lé
Mirandés: Áustria
мокшень: Австрие
молдовеняскэ: Аустрия
монгол: Австри
မြန်မာဘာသာ: ဩစတြီးယားနိုင်ငံ
Nāhuatl: Austria
Dorerin Naoero: Oteriya
Nederlands: Oostenrijk
Nedersaksies: Oostnriek
नेपाली: अस्ट्रिया
नेपाल भाषा: अस्त्रिया
Napulitano: Austria
нохчийн: Австри
Nordfriisk: Ååstenrik
Norfuk / Pitkern: Ostriya
norsk: Østerrike
norsk nynorsk: Austerrike
Nouormand: Autriche
Novial: Austria
occitan: Àustria
олык марий: Австрий
ଓଡ଼ିଆ: ଅଷ୍ଟ୍ରିଆ
Oromoo: Oostiriyaa
oʻzbekcha/ўзбекча: Avstriya
ਪੰਜਾਬੀ: ਆਸਟਰੀਆ
Pälzisch: Österreich
Pangasinan: Austria
پنجابی: آسٹریا
Papiamentu: Oustria
پښتو: اتريش
Patois: Aschria
Перем Коми: Австрия
Picard: Otriche
Piemontèis: Àustria
Tok Pisin: Ostria
Plattdüütsch: Öösterriek
polski: Austria
Ποντιακά: Αυστρία
português: Áustria
Qaraqalpaqsha: Avstriya
qırımtatarca: Avstriya
Ripoarisch: Österreich
română: Austria
Romani: Austriya
rumantsch: Austria
Runa Simi: Awstiriya
русиньскый: Австрія
русский: Австрия
саха тыла: Австрия
Gagana Samoa: Oseteria
संस्कृतम्: आस्ट्रिया
sardu: Àustria
Scots: Austrick
Seeltersk: Aastriek
Sesotho: Austria
Sesotho sa Leboa: Austria
shqip: Austria
sicilianu: Austria
Simple English: Austria
سنڌي: آسٽريا
SiSwati: IYosithiya
slovenčina: Rakúsko
slovenščina: Avstrija
словѣньскъ / ⰔⰎⰑⰂⰡⰐⰠⰔⰍⰟ: Аѵстрїꙗ
ślůnski: Austrijo
Soomaaliga: Austriya
کوردی: نەمسا
Sranantongo: Ostriyakondre
српски / srpski: Аустрија
srpskohrvatski / српскохрватски: Austrija
Basa Sunda: Austria
suomi: Itävalta
Tagalog: Austria
Taqbaylit: Tutrict
tarandíne: Austrie
татарча/tatarça: Австрия
తెలుగు: ఆస్ట్రియా
tetun: Áustria
тоҷикӣ: Утриш
ᏣᎳᎩ: ᎠᏍᏟᏯ
Tsetsêhestâhese: Austria
Türkçe: Avusturya
Türkmençe: Awstriýa
Twi: Austria
тыва дыл: Австрия
удмурт: Австрия
ᨅᨔ ᨕᨘᨁᨗ: Austria
українська: Австрія
اردو: آسٹریا
ئۇيغۇرچە / Uyghurche: ئاۋستىرىيە
vèneto: Àustria
vepsän kel’: Avstrii
Tiếng Việt: Áo
Volapük: Lösterän
Võro: Austria
walon: Otriche
文言: 奧地利
West-Vlams: Ôostnryk
Winaray: Austrya
Wolof: Otris
吴语: 奥地利
Xitsonga: Austria
ייִדיש: עסטרייך
Yorùbá: Austríà
粵語: 奧地利
Zazaki: Awıstırya
Zeêuws: Oesteriek
žemaitėška: Austrėjė
中文: 奥地利
डोटेली: अष्ट्रिया
Kabɩyɛ: Otirisi